Hydra

När du för första gången får syn på Hydra, kommer du att förstå att allt man har hört om ön är bara ord. En sådan östad har man inte sett tidigare. Hamnen, lik en cirkelbåge, sluter i sin famn förtöjda segelfartyg. Runtom finns det klippkullar och på dem, liksom delar i en obruten följd, ligger det stora två- och trevåningshus, som verkar klättra upp utefter kajen mot kullarnas topp. Man blir helt imponerad av husen med sina tegeltak och den traditionella byggnadsstilen.

Husen har en fyrkantig, okonstlad form och ofta har de en takterrass eller på sin höjd en förgård. I förgården, växer det någon blomma här och där, som man inte ser från utsidan, eftersom den höga muren omkring trägården skymmer sikten. Murarna är oftast gråaktiga. Överallt ser man den strikta stilen. En vitmålad ram runt fönstren fungerar ofta som den glada tonen som skiljer sig från ovannämnda stil.

Hela härligheten ger Hydra dess kosmopolitiska profil som man ser under sommartiden, samtidigt blir ön en idealisk viloplats vintertid. Artister och konstmålare hör till den trogna skaran av Hydraentusiaster. På grund av detta har Konstakademin i Aten upprättat en filial på ön. Ön ligger för övrigt inte så långt från Aten.

Avståndet mellan Piraeus hamn och Hydra är 37 sjömil och det tar tre timmar dit med båten. Med flygbåt (hydrofoil) tar det halva tiden. Båttrafiken fungerar året runt och genom båttrafiken står ön i förbindelse med Egina, Methana, Poros, Spetses och Ermioni. Med flygbåtarna kommer man ända fram till Porto-Cheli, Leonidio, Kyparissi, Monemvasia och på somrarna även till Tolo och Nafplio.

Hydra ligger mellan Saroniska och Argoliska bukten och upptar en yta på 50 kvadratkilometer medan den har en kuststräcka på 55 km. Ön är bergig och det högsta berget heter Erotas (593 m.). Folkmängden ligger under 3 000 invånare. I kontrast till andra öar i Saronikos är Hydra nästan naken, det finns dock några talldungar i den sydvästra delen av ön.

Arkeologiska fynd på Hydra leder oss tillbaka till den mykenska epoken. Ön ockuperades av Ermioniborna under antiken och såldes till Samos. Därefter gick tiden lugnt fram till 17:e årh. e.Kr. Öborna började då skapa en stor flotta med handelsfartyg som under Napoleons fälttåg lyckades dominera de merkantila turerna i hela Medelhavet. år 1821, då grekerna reste sig mot turkarna, hade ön mer än 30 000 invånare (de flesta kom till Hydra som flyktingar) och 150 skepp. Det var då som de rika båtägarna, (bröderna Kountouriotis, Miaoulis, Sachtouris, Tompazis m.fl.) rustade upp sina båtar för att hjälpa till i nationens kamp mot turkarna. Hydrabornas flotta, tillsammans med flottan från Spetses och Psara lyckades förorsaka turkarna stora förluster. Besättningarnas heroiska bedrifter blev kända över hela Europa. Dessa män förutom sina båtar använde också små båtar fyllda med sprängämnen, s.k. “burlotta”. Under nätterna ledde de dessa “burlotta” mot de turkiska båtarna och antände dem. Hydraborna och deras vapenbröder var överlägsna på havet, något som blev avgörande för frihetskampen.