Zakhyntos historia

De första invånarna på Zakynthos var troligen akajerna som kom dit från Peloponnesos omkring 16:e årh. f. Kr. Under historisk tid styrdes ön av Aten, därefter av Sparta och till slut av makedonierna.

Romarna tog ön i besittning i början av 2:a årh. f. Kr. och ön fick en sorts självständighet. Sedan följde en lång bysantinsk period. Under denna period stod ön ut med många räder och plundringar.

Efter Konstantinopels fall, fick Zakynthos styras av Orsini. År 1485 övertogs ön av venetianerna och de stannade på ön i över 300 år. Venetianerna stiftade lagar och indelade öborna i 3 stånd: adeln som kallades “nobili” och nämndes i den s.k. Gyllene Bibeln (Iibro d’ Oro), borgare eller medelklassen (civili) och underklassen (popolari). Underklassen led mycket under adeln och därför gjorde de uppror år 1630, som dock misslyckades och resulterade i ett blodbad.

År 1797 kom Napoleons trupper och tog över på ön och venetianerna jagades bort. Adeln fråntogs makten och ön fick styras av “Demarkerna” (borgmästarna) med fransmännens tillsyn. Det var då folket firade befrielsen och brände den omtalade gyllene Bibeln på Aghios Markos torg.

Fransmännen stannade inte länge på ön. År 1798 fick ön rysk-turkiskt styre och omkring år 1800 bildades den första eptanisiska staten, som var den första självständiga grekiska staten. År 1807 togs ön i besittning av franska monarkister och år 1809 av engelsmännen som gjorde Zakynthos stad till huvudstad i den Joniska Staten. Zakynthos gav stor hjälp till grekerna under frihetskriget, trots engelsmännens reaktioner. Zakynthos införlivades med Grekland år 1864 tillsammans med de andra öarna i Eptanisa.