Poros historia

Under antiken hette Poros Kalavreia och den var havsguden Poseidons ö. Detta bevisas av olika referenser och fornlämningar från templet Poseidon som ligger mitt på ön.Detta faktum kan ha varit orsaken till att Poros valdes att bli sätet för “Amfiktyonia” (allians) som grundades 7:e årh. f.Kr. I alliansen ingick sju städer som låg nära varandra eller hörde till Saronikos. Bland dessa var Aten och Egina.
 

Poros senare historia liknar de andra Argosaroniska öarnas historia. I frihetskampen mot turkarna, som började år 1821, stod öborna vid de andra grekernas sida och ön blev Greklands första flottbas omkring år 1830.

 

Poros

Poros betyder passage. Namnet är alltså passande för ön Poros, som befinner sig mittemot peloponnesiska Argoiida. Däremellan ligger sundet Poros. Vid sundets ena sida ligger det en framskjutande landtunga och på den finns det en vacker stad som är byggd amfiteatraliskt på en kulle.

Staden är Poros’ hamn, öns största samhälle. Mittemot hamnen kan man se de skogbevuxna kusterna på Peloponnesos. Det tar tio minuter med en liten båt att komma från Poros till Peloponnesos. Där finns den berömda citronträdsskogen. Under maj månad, når den härliga aromen från de blommande citronträden ända fram till Poros hamn.

Det är faktiskt svårt att hitta en så tät citronträdsskog någon annanstans i Grekland. Poros är som sagt en trädbevuxen ö, upptar en yta på 33 kvadratkilometer och har en 42 km lång kuststräcka: Öns invånarantal är ungefär 3 500. Förbindelserna mellan ön och Piraeus, som är 31 sjömil, är dagliga och utmärkta, via båtar som täcker sträckan på 2 timmar och 30 minuter. Vill man komma dit fortare kan man ta flygbåten som täcker sträckan på en timme. Ön står också i förbindelse med andra öar på samma sätt, man kan alltså åka från Poros till Egina, Methana, Hydra, Spetses och Ermioni. Med flygbåtarna kan man även komma till Porto Cheli, Leonidion, Kyparissi, Monemvasia, Kythera och under sommaren även till Tolo och Nafplio. Förbindelserna mellan Poros och Galatas, som ligger på den Peloponnesiska kusten, sker via färjor och småbåtar.

Bekanta er med ön Spetses

Öns huvudort heter Spetses och ligger vid öns nordöstkust mittemot Kosta på den peloponnesiska kusten. Platsen, vid hamnen, som heter Dapia, gör ett starkt intryck.

Bland kaféborden kan man se kanonerna som användes under frihetskriget år 1821. Bakom Dapiaplatsen finns den kända Bouboulinas hus. Museet är verkligen värt sitt besök. Det finns också några gamla hus som tillhörde prominenta ö-bor (sjökaptenernas familjehus). Husen har nu renoverats men påminner ännu om gångna tider, tider då ön hade makt och rikedom. Ett besök till domkyrkan, Aghios Nikolaos, och kyrkorna Agii Pantes och Panagia är ett “måste”.

Till den norra kusten där de vackra badstränderna Vréllos och Zogeriá ligger ska man ta en fiskebåt och se pinjeträden som bildligt talat hänger över havet. Man kan sedan besöka de små vikarna vid Agía Paraskeví och vid Ágii Anárgyri vid öns sydvästra kust där det finns fina sandstränder. Inte långt från hamnen ligger Kounoupitsa och Aghía Marína, som också är badstränder. Söder om Spetses finns det en liten trädbevuxen ö som heter Spetsopoula, vilken är privatägd.

Spetses historia

Under antiken hette Spetses Pityousa och enligt de arkeologiska fynden vid Aghia Marina daterar man de första människornas bosättningar till 2 500 f. Kr.Fram till 17:e årh. e. Kr. hände ingenting av historiskt intresse, men senare blev både Spetses och Hydra stora sjömakter. Vid frihetskriget som började år 1821, bidrog öarna mycket till den slutliga segern.

 

 

Spetses

Vid Argoliska buktens mynning ligger ön Spetses, vacker och gröntäckt av pinjeträd. När vi talar om Spetses tänker vi på kajen med alla sina kaféer på framsidan och de gamla pittoreska husen på baksidan.

Baksidan kallas Dapia (utt. dápja). Dapia når enda ner till hamnen där fiskebåtarna lägger till. Vägen där nere fortsätter mot öst direkt efter en kurva. Till vänster har vi havet och till höger finns de gamla adelsfamiljernas ståtliga hus. Husen har små fönster och deras väggar bär spår av havets sälta. Vi fortsätter och kommer slutligen till den pittoreska, antika hamnen som även i dagens läge är fylld av småbåtar. Där finns färggranna fisktavernor.

Spetses är en ö med lång tradition inom sjöfarten, precis som Hydra. Spetses symbol är den sägenomspunna hjältinna, kvinnan som var sjökapten och hette Bouboulina. Hon slogs mot turkarna under frihetskriget år 1821. Hon seglade från Spetses med sina båtar och belägrade Nafplio och Monemvasia. Bouboulina var en av de första grekerna som kom in i Tripolitsa (numer Tripolis) ridande på en vit häst, när staden befriades.

Spetses ligger 1,7 km från peloponnesiska kusten och har en yta på 22 kvadratkilometer. Ön har ungefär 4 000 invånare. Den har en bra infrastruktur för turismen. Under höstsäsongen tar den emot många besökare, särskilt atenborna som söker sig dit lockade av badsträndernas lugn eller för att uppleva det intensiva nattlivet.

Till Spetses åker man vanligen med båt eller flygbåt från Piraeus (avståndet är 52 sjömil). Det är också möjligt att åka bil eller buss dit. Då följer man den peloponnesiska kusten fram till Kosta (kusten). Där bör man lämna bilen då det är förbjudet att köra bil på ön. Båten eller flygbåten till och från Spetses lägger också till vid andra öar, som Hydra, Poros och Egina vilket ger tillfälle till olika utflykter.

Argosaronikos

Argosaronikos öar ligger som dyrbara smycken spridda i Saroniska Argoliska bukten. Det ger bukten en karaktäristisk skönhet. Atenborna kan skatta sig lyckliga över det korta avståndet från öarna då de får möjlighet att på kort tid komma till öarna i Argosaronikos och lämna bakom sig den bullriga staden.

Den historiska ön Salamina ligger närmast (från Aten sett) och är den folktätaste av öarna. Det tar en kvart till Paloukia från attiska Perama och därifrån kan man åka vart man vill på ön. Söderut ligger vackra Egina med sina pinjeträd, med sina stränder och Afaiatemplet. Det tar en timme från Piraeus hamn till Egina. Ön har också folktäthet men inte lika stor som Salamina. Söder om Egina ligger färgrika Poros, en ö nära Peloponnesos kust. Om vi fortsätter söderut kommer vi till Hydra, med sin berömda traditionella arkitektur. Vid den argoliska buktens mynning ligger Spetses, en ö som har både färg och är tätbevuxen. Spetses har liksom Hydra en lång havstradition och dess roll i frihetskampen mot turkarna har varit väldigt stor. Spetses och Hydra har bidragit till ovannämnda kamp med sina båtar och sina duktiga sjömän.

Spetses ligger längst bort från Piraeus hamn. Det tar ungefär fyra timmar dit med båt. Om man väljer att ta flygbåten till de Argosaroniska öarna förutom Salamina tar det hälften så lång tid. Under sommarmånaderna kan turerna berikas så att man får möjlighet att besöka Monemvasia, Kythera och Nafplion som är Argolidas huvudstad. Förutom dessa fem huvudöar finns det några andra öar som är mindre. Dessa småöar tillsammans med klippholmarna är drygt hundra till antalet men det är bara elva som är befolkade. Om man vill ta sig till de obefolkade öarna gäller det att ha sin egen båt alternativt hyra en.

Besökaren får räkna med många överraskningar på dessa öar. Det gäller att ta tillfället i akt och göra en eller flera dagars utflykt från Aten till öarna i Argolikos och Saronikos som vanligtvis kallas Argosaronikos öar.

Salamina

Salamina är ön som ligger närmast Aten. Dess namn är starkt sammanknutet med den grekiska historien. Ön ligger vid Saronikos mynning, upptar en yta på 95 kvadratkilometer och har en kuststräcka på 104 kilometer.En gång i tiden var ön täckt med pinjeträd. I dag är ön tättbefolkad och dess invånarantal är drygt 28 000. Det finns dock fortfarande stränder som ligger avsides och pryds av färggranna fisketavernor. Till Salamina kommer man med småbåtar som går från Piraeus till Paloukia, Kamatero, Selinia och Peristeria (de två senaste trafikeras bara under sommartiden). Man kan också ta färjan från Perama till Paloukia och från Megaras Perama till Faneromeni.