Nedanför en pinjeträdsbevuxen kulle ligger Zakynthos, öns huvudstad och dess enda hamn. När man närmar sig hamnen med båt är det första man ser det jättehöga klocktornet på kyrkan Aghios Dionysios, som ligger till vänster om staden.

Bredvid klocktornet står den gamla kyrkan, som grundades år 1948 och som är en av de få byggnader som inte förstördes av jordbävningen år 1953. I kyrkan ligger helgonets jordliga kvarlevor.

Kajen, där båtarna lägger till, ligger längre norrut och vid stadens högra kant. I närheten ligger det största torget, Solomosplatsen. På torgets mitt står diktarens staty och i bakgrunden står en ståtlig byggnad, det bysantinska museet, där imponerande föremål finns utställda. Hela högra sidan av torget upptas av Stadsbiblioteket som har mer än 50 000 böcker.

På bottenvåningen ligger museet med en del fynd och minnen av ockupationen och motståndsrörelsen. Bredvid biblioteket, invid kajen, står kyrkan Aghios Nikolaos där den helige Dionysios tjänade som präst en gång i tiden. Kyrkan som hade byggts under den venetianska perioden, förstördes av jordbävningen och återuppbyggdes.

Andra anmärkningsvärda kyrkor i staden är Kyria ton Angelon och Fanerorneni. I närheten av Solomosplatsen ligger torget Aghios Markos med den katolska katedralen S:t Markus. Jämsides med katedralen står museet Solomos. Det har också minnen från andra berömda personer från Zakynthos.

Det zakynthiska Kastro ligger på toppen av en skogsbevuxen kulle som finns ovanför staden. Venetianerna byggde denna borg på den antika akropolen. Man kan gå upp dit från torget Aghios Markos och då passerar man den historiska lilla kyrkan Aghios Georgios ton Filikon. Det historiska epitetet har kyrkan fått genom faktumet att där hade den zakynthiska underjordiska rörelsen och 1821 års revolutionsledare Kolokotronis och Nikitaras svurit trohet i den gemensamma saken.

Kort efter Aghios Georgios finns det en vägkorsning. Vägen till vänster leder till Bochali, ett område med fin utsikt mot staden och havet. Därefter går vägen vidare till Kastro, medan vägen till höger leder till den historiska kullen Strani, där Solomos satt och lyssnade på ekot från kanonerna i det belägrade Mesolongi och skrev sin berömda dikt “Hymn till Friheten”. Senare tonsattes dikten av Mantzaros och blev Greklands nationalsång.

Strofades
I det varma Medelhavet ser man två märkliga öar som heter Strofadia. De ligger 25 sjömil söder om Zakynthos och 28 sjömil väster om Messinia. Strofadiaöarna är kända p.g.a. klostret Metamorfosis, som är anlagt på den största av öarna, uppfört på den bysantinska kejsarinnan Irinis befallning år 1241. Klostret är som en borg och har lyckats stå emot alla räder under alla år. En gång i tiden hade klostret 100 munkar. Där hade även Aghios Dionysios levt. Han dog där men hans önskan var att begravas på Zakynthos. Hans stoft flyttades mycket senare till Zakynthos.

Posted: May 30th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Nedan presenteras ett urval av sevärdheter värda ett besök på ön Zakhyntos.

1. Zakynthos - Argasi Gerakas - Porto Roma (16 km)
Man går från strandavenyn mot Aghios Dionysios.

4 km Argasi. En av de första platser på ön som utvecklades turistiskt, tack vare en lång sandstrand och ett mycket rent hav.

11 km. En väg till vänster leder efter en kort bit till den lilla, färggranna sandstranden Porto Zora. Det finns några klippor vid strandens högra kant.

14 km. Ännu en väg till vänster leder efter 1 km till sandstranden Aghios Nikolaos och där finns också en campingplats.

15 km Vasilikos. En by som är bekant för sin lummiga grönska och sina vackra stränder, ligger i närheten. En avtagsväg till höger leder efter en kilometer till den sköna sandstranden Gerakas. Gerakas ligger vid den östra sidan av Laganaviken. I Gerakas, liksom i Laganas söker den kända havssköldpaddan karetta-karetta (eller karettsköldpaddan) skydd, för att kläcka sina ägg. Sydväst om Gerakas ligger den lilla ön Pelouzo.

16 km Porto Roma. En färggrann vik med sandstrand, rent hav och en liten hamn för småbåtar och segelbåtar. Ett paradis för seglarna.

2. Zakynthos - Laganas Keri (21 km)
Vi följer vägen som leder till flygplatsen och när vi kommer fram till vägkorsningen, fortsätter vi rakt fram.

5 km. Vi svänger till vänster.

10 km Laganas. Öns största turistcentrum. Här finns en av Greklands största sandstränder. Vid den välbesökta sandstranden Laganas lägger den utrotningshotade och delvis skyddade sköldpaddan karetta-karetta sina ägg. Från Laganas fortsätter vi mot LIthakaa, som ligger på öns inland (mot väst) och strax innan vi når fram svänger vi vänster mot Keri.

17 km Limni Keriou (Keriinsjön). Sedan länge hade man fastslagit att det fanns tjära i insjön. Mitt emot insjön ligger Marathonisi.

21 km Keri. En isolerad by som är anlagd på en höjd av 200 meter över havet och bjuder på en förtrollande utsikt. Här bör man besöka kyrkan av Panagia Keriotissa, som har ett vackert tempel. I närheten av byn står fyren och därifrån kan man se de två gigantiska vita klippor som heter Megali och Mikri  Myzithra och som ser ut som pyramider som stiger ur havet. Ett ställe till som man absolut bör besöka är havsgrottorna vid Keri med det smaragdgröna simvattnet som ligger nedanför byn. Men för att komma dit bör man göra en utflykt till havs (sådana arrangeras) från Zakynthos eller Laganas. Under en sådan utflykt kan man ta chansen att även beundra Marathias Kamares (den stora och den lilla). Det handlar om naturliga broar som formas av klipporna. Båtar kan passera under Kamares (valvbågari).

3. Zakynthos - Macherado Aghios Leon - Anafonitria Navagio (39 km)
10 km Macherado. En stor by med två underbara kyrkor från 14:e årh. Den ena är Aghia Mavra som undkom jordbävningen, och den andra är Ypapanti som återuppbyggdes. Interiören i Aghia Mavra är den mest imponerande i hela Zakynthos.

Anmärkningsvärt är kyrkans klocktorn och speciellt kyrkans klockor, som sägs ha den mest melodiska klangen i hela Grekland. Från Macherado, fortsätter vi mot s.v. och går upp mot berget.

17 km Kiliomeno (Aghios Nikolaos). En by på en höjd av 480 meter, med en vacker kyrka (S:t Nikolaos) med högt klocktorn. Vi fortsätter till höger mot Aghios Leon.

25 km Aghios Leon. Bergsby. Kyrkan som bär samma namn är från 14:e årh. Till vänster om huvudvägen står höga och branta klippor som formar otroligt vackra vikar med smaragdgrönt vatten. Det är lättast att nå dessa vikar från havssidan. Några få kan nås från landet, som Stenitis och Porto Vromi. Efter Aghios Leon svänger vi vänster.

28 km Kampi. En liten by. I området har man hittat mykenska gravar. Vid byns kuster finns två stora klippor som är 400 meter höga. Skhiza klippan ligger mot öst och Foka ligger mot söder. Vid klippornas fötter ligger havsgrottor.

32 km Maries. Vi möter Maries efter Exo Chora. Maries är en bergsby som har en fin utsikt mot Joniska havet. Bykyrkan är tillägnad Maria Magdalena.

36 km Anafonitria. En by som har fått sitt namn av klostret Panagia Anafonitria, som finns i närheten. Aghios Dionysios levde i klostret som blev berömt och många troende åker ofta dit. På klostergården finns, förutom kyrkan (en treskeppig basilika från 15:e årh. med vackra väggmålningar) ruinerna av en borg. Från byn går en ickebelagd väg mot söder som leder efter 7 km till den färggranna viken Porto Vromi.

38 km Aghios Georgios ton Kremnon klostret. Ett gammalt kloster som förstördes och återuppbyggdes. Det ligger högt över och på något avstånd från havet.

39 km Navagio. För att kunna njuta av det kanske vackraste landskapet på Zakynthos, bör ni lämna bilen uppe vid vägkanten och fortsätta till fots mot klippbranten. Till Navagio (”skeppsvraket”) kommer man också fram från havet, om man är med i en av dessa utflykter som arrangeras i Zakynthos eller Laganas.

4. Zakynthos - Alykes Galazia Spilia (47 km)
Vi går från torget Aghios Markas mot Bochali.

1 km. Vägen till höger leder till Straniskullen och sedan till Akrotiri.
Vägen till vänster leder till Bochali och Kastro. Vi fortsätter rakt fram mot Tsilivi.

4 km Tsilivi (Pianos). En av öns vackraste sandstränder. Vi kommer tillbaka till huvudvägen och fortsätter mot Alykes.

20 km. Vägkorsning. En avtagsväg till höger leder efter 2 km till Alikana sandstranden.

21 km Alykes. Området utvecklades turistiskt tack vare den vackra och långa sandstranden och även det grunda och rena vattnet.

22 km Katastari. En stor by som ligger vid bergsluttningen. Området är trädbevuxet och bjuder på en fin utsikt mot Alykes viken. I närheten av byn finns klostret Aghios loannis Prodromos, som uppfördes i början av 17:e årh.

31 km. Vägen till höger leder efter 1 km till byn Orthonies. 33 km. Vägen till vänster leder efter 2 km till Anafonitria. Vi fortsätter til höger.

38 km. En stor by som har två kvarter, Kato och Ano Volimes, och är berömd för sina vävda och broderade tyg. Värd att se är Aghia Paraskevi kyrkan som uppfördes under 17:e årh. I kyrkan finns en träsnidad och förgylld ikonostas.

47 km Aghios Nikolaos. En liten, stillsam hamn med ett skär mittemot. Härifrån kan man åka med båt till Kefalonia och till Galazia Spilia. Utflykten till Galazia Spilia (blå grotta) varar i en timme. Båten åker enda fram till öns nordligaste punkt, Skhenariudden, som ligger nedanför fyren. Vid de klippiga kusterna ser man under utflykten många grottor. Havet framför grottorna har en otrolig turkosblå nyans. Det vackraste ligger i båtturens slut, när båten passerar under tre stora klippor, som formar naturliga valvbågar, för att till slut komma fram till den stora grottan. Där växlar färgerna i vattnet från marinblått till ljusblått och från ljusgrönt till smaragdgrönt. Spektaklet är mycket imponerande när morgonsolen faller på grottorna.

Posted: May 29th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

De första invånarna på Zakynthos var troligen akajerna som kom dit från Peloponnesos omkring 16:e årh. f. Kr. Under historisk tid styrdes ön av Aten, därefter av Sparta och till slut av makedonierna.

Romarna tog ön i besittning i början av 2:a årh. f. Kr. och ön fick en sorts självständighet. Sedan följde en lång bysantinsk period. Under denna period stod ön ut med många räder och plundringar.

Efter Konstantinopels fall, fick Zakynthos styras av Orsini. År 1485 övertogs ön av venetianerna och de stannade på ön i över 300 år. Venetianerna stiftade lagar och indelade öborna i 3 stånd: adeln som kallades “nobili” och nämndes i den s.k. Gyllene Bibeln (Iibro d’ Oro), borgare eller medelklassen (civili) och underklassen (popolari). Underklassen led mycket under adeln och därför gjorde de uppror år 1630, som dock misslyckades och resulterade i ett blodbad.

År 1797 kom Napoleons trupper och tog över på ön och venetianerna jagades bort. Adeln fråntogs makten och ön fick styras av “Demarkerna” (borgmästarna) med fransmännens tillsyn. Det var då folket firade befrielsen och brände den omtalade gyllene Bibeln på Aghios Markos torg.

Fransmännen stannade inte länge på ön. År 1798 fick ön rysk-turkiskt styre och omkring år 1800 bildades den första eptanisiska staten, som var den första självständiga grekiska staten. År 1807 togs ön i besittning av franska monarkister och år 1809 av engelsmännen som gjorde Zakynthos stad till huvudstad i den Joniska Staten. Zakynthos gav stor hjälp till grekerna under frihetskriget, trots engelsmännens reaktioner. Zakynthos införlivades med Grekland år 1864 tillsammans med de andra öarna i Eptanisa.

Posted: May 29th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Ön har sedan länge utövat en stark lockelse på besökarna. Venetianerna kallade Zakynthos för orientens blomma (Zante, fiore di Levante). De som kallade ön så, syftade inte enbart på det blommiga landskapet utan också på konst och litteratur som då blomstrade.

Angående litteraturen kan Zakynthos skryta med två stora diktare: Dionysios Solomos och Andreas Kalvos. Apropå konsten, har målarkonsten varit så pass framgångsrik på ön att det växte fram en särskild målarskola, Zakynthosskolan. Men ö-bornas största passion har varit och kommer alltid att vara musiken och speciellt sången. Den berömda zakynthiska “cantada” kommer alltid att eka på ön. Zakynthos har varit känd för sin andliga förfining, men även för sin materiella elegans. Om det sistnämnda vittnar öns traditionella arkitektur. De vackra kyrkorna och de lyxiga husen har alltid varit beundransvärda. Men jordbävningen kom oväntad år 1953 och förstörde nästan allt på Zakynthos. Bara några få byggnader undvek katastrofen. Men de flitiga zakynthosborna lät sig inte skrämmas av katastrofen. De arbetade hårt och Zakynthos återuppbyggdes. Den nya staden liknar inte särskilt den gamla men trots detta blev det flera besökare med tiden. De åker till ön för att beundra de bevarade freskerna, för att se de fina ikonerna, för att besöka museerna och framför allt för att njuta av de fina sandstränderna, av de förtrollande grottorna och av den vackra turkosblåa färgen som havet har.

Zakynthos ligger 8 sjömil söder om Kefalonia och 10 sjömil väster om Kyllini på Peloponnesos. Ön upptar en yta på 402 kvadratkilometer och har en kuststräcka på 123 km. Zakynthos har 30 000 invånare som till största del arbetar med turism och jordbruk.

Östsidan är ett slättlandskap med många sandstränder, medan den västra delen som är bergig präglas av branta kuster som bjuder på en fantastisk utsikt. Öns högsta berg är Vrachionas (756 m.). På ön växer olivträd, citrusfruktträd och vindruvor. Till Zakynthos åker man med flyg från Aten, Korfu och Argostoli. Man kan även åka buss eller tåg till Kyllini och sedan ta färjan över till ön. Sommartid finns det lokaltrafik med småbåtar mellan Zakynthos och Kefalonia.

Posted: May 29th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Nedan presenteras ett urval av sevärdheter värda ett besök på ön Korfu.

1. Kerkyra - Ipsos Nisaki - Kassiopi (36 km)
6 km Kontokali. Ett turistområde som ligger längs stranden till höger om vägen.

8 km Gouvia. Ett område som har utvecklats turistiskt och ligger vid en vik med samma namn.

13 km Dasia. Ett färggrant område på ön. Där ligger Korfus Club Mediterranee, en klubb med internationella förgreningar.

14 km lpsos. Ett av de största turistcentrerna på ön med en 2 km lång sandstrand. Det vackra landskapet kompletteras med Pantokratoras, Korfus högsta berg.

16 km Pyrgi. Ett samhälle som ligger norr om Ipsosviken. Härifrån går en väg mot väster som leder till byn Aghios Markos och en annan slingrande väg som klättrar upp till berget Pantokratoras och leder, till byar som Spartylas (med vacker utsikt mot lpsos), Strinylas, Pantokratoras’ topp, Episkepsi och Acharavi. Vi följer strandvägen.

19 km Barbati. En vacker sandstrand vid en lika vacker vik.

22 km Nisaki. Ett trädbevuxet område med sandstränder och kristallklart simvatten.

29 km Kalami och Kouloura. En kort avtagsväg till höger leder till den lilla viken Kalami, där ett litet samhälle ligger. Lite längre norrut ligger den lilla hamnen Kouloura med en cirkelformad hamnarm, som skyddar de förtöjda fiskebåtarna. Om man beser Kouloura ovanifrån ser man ett av Korfus vackraste landskap. Albaniens kust ligger två kilometer härifrån.

32 km. Vägkorsning. Vägen till höger leder efter 2 km till Aghios Stefanos strand.

36 km Kassiopi. En vacker stor by med hamn för småbåtar som ligger vid Korfus n.v. kust. Den är ett populärt turistmål tack vare dess kristallklara hav och de på varandra följande färggranna vikarna med klippor och sandstränder.

2. Kerkyra Paleokastritsa (24 km)
21 km. Vägen till höger leder upp till byn Lakones. Därifrån öppnar sig en vacker utsikt över Paleokastritsa. Vägen fortsätter sedan mot den historiska Angelokastro.

24 km Paleokastritsa. Korfus strand, berömd för sin vilda skönhet. Hela området myllrar av färggranna vikar med bländvita sandstränder, smaragdgrönt vatten och havsgrottor. Vikarna kantas av trädbevuxna kullar. Den vackraste är kullen som munkklostret Theotokos ligger på. Från klostret kan man se hela det området som likt ett jordparadis står jungfruligt och obefläckat, trots alla hotellen, hus och restauranger som har byggts där.

3. Achillo – Ai Gordis Pelekas – Glyfada (29 km)
8 km. Vägen till vänster leder till byn Gastouri, där det berömda palatset Achillio finns. Palatsets bottenvåning inrymmer i dag ett museum, medan den första våningen är upptagen av ett kasino.
Efter 8 km finner vi en vägkorsning och svänger till höger och sedan till vänster till Agii Deka och till höger på vägen till Kynopiastes, fortsätter vi mot Sinarades.

16 km Ai Gordis. En vacker, lång sandstrand som ligger nedanför en trädbevuxen och brant bergsluttning. Karakteristiskt för landskapet är en stor, konisk klippa inne i havet vid vikens mynning.

20 km. Vi kommer tillbaka till Sinarades, åker genom den och fortsätter mot Pelekas.
25 km Pelekas. Byn är berömd och fungerar som den idealiska platsen för att bese solnedgången. Kullens topp är den perfekta platsen om man vill ha en utsikt över nästan hela Korfu.

29 km Glyfada. En av Korfus vackraste stränder. Sex kilometer n.v. om Glyfada ligger Ermones, ett samhälle invid en sluten vik som är hisnande vacker.

4. Kerkyra - Benitses Kavas (48 km)
Vi följer vägen mot Achillio och efter 5,5 km svänger vi till vänster.

8 km Perama. Vid denna punkt finns det en smal väg för gående och cyklar, som är 300 m. lång; området är förenat genom en smal bro med det välkända området Kanoni. Om vi följer strandvägen mot Benitses kommer vi att befinna oss mittemot den berömda Pontikonisi.

12 km Benitses. Är det mest utvecklade området på ön turistmässigt. Området vecklar ut sig över en jättelång strand.

20 km Moraitika. Turistcentrum vid havet.

21 km. Vägen till vänster leder efter 2 km till Mesogi, ett turistcentrum till.

31 km. Vägkorsning strax innan byn Argyrades. Vägen till höger leder till Aghios Georgios. Sandstranden där är tre km lång.

42 km Lefkimmi. Den största byn i södra Korfu. I mitten av byn finns det en bro över en kilometerlång kanal.

48 km Kavos. Här ligger del sydligaste samhället på ön, med en jättelång sandstrand och kristallklart och lågt vatten. Här slutar route 4.

5. Kerkyra - Sidari (36 km)
Vi följer vägen Paleokastritsa och efter 13 km svänger vi höger mot Skripero och Sidari.

23 km. Vi kommer till ett vägskäl. Den högra vägen leder efter 14 km till Roda, ett samhälle vid havet med en fin sandstrand.

24 km Arkadades. Från byn går en väg till vänster som leder efter 10 km till en vik som heter Aghios Georgios ton Pagon. Där finns en av öns vackraste sandstränder.

25 km Agros. Från byn går en väg till vänster som leder efter 11 km till sandstranden Arilla.

36 km Sidari. Välbesökt strand som förmedlar en märklig skönhet: klippor med brunaktiga räfflor som skjuter ut mot havet och formar små fjordar. Vattnet i fjordarna är turkosblått och har sandbotten. En av dessa fjordar är den omtalade Canal d’ Amour (Eros kanal). Tack vare hela härligheten har området blivit till ett stort turistcentrum. Från Sidaria kan man åka till Diapontia öarna.

Diapontia öarna
På kort avstånd från Sidari (3 till 7 sjömil) ligger tre trädbevuxna småöar med fina sandstränder och kristallklart vatten. Dessa är Erikousa, Mathraki och Othoni och heter allihopa Diapontia. Deras totala yta är 18 kvadratkilometer och på varje ö bor permanent ungefär 200 människor.

Diapontiaöarnas historia är sammanlänkad med Korfus historia, då de alltid har varit beroende och styrts av Korfu. Öarna var dock isolerade och ö-borna led mycket av piraternas räder utan att kunna bjuda på motstånd.

Många tror att Othoni, den största av öarna var Kalypsos ö, den som Homeros kallar Ogygia. När Odysseus förliste, sökte han skydd i en grotta på ön. Grottan ligger 20 minuter med båt från hamnen och det var där, säger sagan, som den vackra jungfrun Kalypso bodde, hon som lyckades hålla Odysseus i sju hela år på ön.

Före andra världskriget bodde många människor på öarna. Nu bor 70 procent av dem i USA, 10 procent på Korfu och bara 20 procent av den ursprungliga befolkningen bor kvar på ön även på vintrarna. Vi säger på vintrarna för att på somrarna kommer nästan alla grek-amerikanerna som inte vill glömma sina hemöar. Det är omöjligt för dem att glömma paradiset som de lämnade bakom sig när de utvandrade. Redan under våren börjar de samlas på öarna, liksom svalorna.

Det finns en småbåt som trafikerar vattnet mellan Diapontia och Korfu två gånger i veckan. Om vädret är bra kan man åka med fiskebåtar från Sidari på Korfu till Diapontiaöarna.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Korfu som är en av de vackraste städerna i Grekland, är öns och länets huvudort. Den ligger halvvägs på östkusten vid en landtunga som ligger närmast Epirus kusten på fastlandet. På landtungans yttersta punkt, en udde som heter Sidero, står den gamla venetianska borgen, som en tillbyggnad av den äldre bysantinska fästningen från 8:e årh. Mellan borgen och landet ligger en vallgrav, den omtalade Kontrafossa, som är över 25 meter bred.

På så sätt omringas borgen av havet. Väster om den gamla borgen ligger det största och vackraste torget i Grekland, som heter Spianada. Torget är omringat av gamla, vackra byggnader. Norr om Spianada står det engelska guvernörspalatset. Där finns numera inrymt museet för asiatisk konst. Norr om Spianada står den berömda Liston, en byggnad med en valvformad arkad med kaféer och restauranger.

Liston grundades under den franska ockupationen och har blivit något av en träffpunkt för ö-borna och turisterna. Norr om Liston börjar Aghios Spyridonasgatan där Aghios Spyridonas kyrkan finns (uppförd under 16:e årh.). Aghios Spyridon är Korfus skyddshelgon och hans jordliga kvarlevor bevaras i kyrkan. Eugenios Voulgarisgatan går utefter Listons sydsida och leder till Dimarchion (stadshuset), en vacker venetiansk byggnad (17:e årh.)och till S:t Jakob kyrkan samt den katolska katedralen (17:e årh.).

I närheten av Aghios Spyridonas kyrkan står Panagia Spiliotissa, en grekisk-ortodox katedral (16 årh.). Fortsätter man mot norr kommer man fram till den gamla hamnen. Därifrån går färjorna till Igoumenitsa. Båtarna till Italien och forna Jugoslavien lägger till vid den nya hamnen som ligger längre västerut.

Mellan de två hamnarna står den ståtliga Neo Frourio (Nya Borgen), som också är uppförd av venetianerna (16:e årh.). Den gamla staden ligger inklämd mellan Spianada och Neo Frourio. Det är därför som staden omfattar ett så begränsat område och präglas av höghus och smala gator, så smala att man hänger sin tvätt på linor som fästes mellan två hus som står mittemot varandra. Något sådant ser man ofta i de gamla västeuropeiska medelhavsstäderna. De smala gränderna som kallas ”kantounia” av befolkningen är vertikala mot Guilfordgatan och leder mot Spianada.

Arkeologiska museet innehåller fynd från utgrävningar över hela ön och ligger söder om Spianada i närheten av stranden vid Garitsaviken. Längre söderut står Menekrates minnesmärket (600 f. Kr.). I närheten av viken står en kyrka som är tillägnad helgonen Jason och Sosipatros (11:e årh.) Om man fortsätter mot söder åker man genom en liten trädbevuxen halvö som heter Analipsi. Det är det intressantaste området på Korfu ur turistisk och arkeologisk synpunkt (där låg den antika Kerkyra).

Viktiga arkeologiska fynd är ruinerna från Artemis (6:e årh. f. Kr.) och Hera templen, som också är de äldsta på ön (4:e årh. f. Kr.). På halvön ligger palatset Mon Repos, som har varit den f.d. kungafamiljens residens. Även om man är inställd på att se något vackert blir man mycket imponerad när man kommer till södra sidan av kullen. Man kommer till platsen Kanoni som bjuder på en fängslande utsikt mot lilla ön Vlacherna, där klostret Panagia ligger samt mot den berömda ön Pontikonisi med klostret Pantokratoras.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Det finns en liten vik vid Korfu med bländvit sandstrand. Kring viken reser sig trädbevuxna berg. Det finns även en liten älv som rinner i havet. Vid denna sandstrand hittade Nausikaa, kung Alkinoos dotter, den skeppsbrutna Odysseus och tog hand om honom. Denna vik, som heter Ermones, liknar den som Homerus beskriver i Odysséen när han berättar om Odysseus’ sista anhalt på Faiakernas ö, Korfu. Korfu är alltså känd sedan homerisk tid.

Ön blev senare vida känd som semesterort för celebriteter som Elisabet av Österrike, den välkända Sissy. På hennes befallning uppfördes där ett palats som köptes senare av Kajser Wilhelm den andre från Tyskland. Sedan dess besöker fler och fler människor ön och talar väl om det lummiga landskapet och om öbornas nobless och kultur. Korfu som var ett lantbrukarsamhälle från början blev till slut ett internationellt turistcentrum.  Förutom det lummiga landskapet som har hjälpt till att ön utvecklades, finns en annan orsak vilken är öns geografiska position.

Korfu är den nordligaste av öarna i Eptanisa och ligger närmast till Västeuropa. Den ligger mittemot Epirus och Albaniens kust och är den näst största ön i Eptanisa med en yta på 592 kvadratkilometer och en kuststräcka på 217 km. Korfu har 100 000 invånare. Bergen har mjuka linjer och försvinner sakta ner mot västkusten där de formar idylliska vikar med sandstränderna. Östkusten är brantare och äger en vild skönhet, utan att sakna sandstränder. Det högsta berget, Pantokratoras (906 m.) ligger på öns norra del.

På ön växer bl.a. olivträd och cypresser. Cypresserna är faktiskt vackrare än olivträden och ser ut som ett resultat av intensiva penseldrag på en grönmålad duk. Öns huvudprodukt är olivoljan som anses vara Greklands bästa. Andra produkter är mjölk, smör, ost, vita viner och charkuteriprodukter. Det finns ytterligare något som produceras enbart på Korfu när det gäller Europa. Det är den lilla apelsinen cumcuat som ursprungligen kommer från Kina. Man kan göra sylt och likör av den.

Vi har talat om öns snabba turistutveckling, vilket har gjort att mycket har ändrats på ön efter de stora turistmassornas ankomst. Det som inte har ändrat sig är Korfus gamla stad. Den ligger kvar där, mellan den gamla och nya fästningen, precis som den var för 200 år sedan. Även traditionerna har bevarats. Korfuborna älskar sin ö och lämnar sällan Korfu. De stannar där, lever och firar som man alltid gjort på Korfu.

Man får skatta sig lycklig om man befinner sig på Korfu under påskfirandet eller under Aghios Spyridonas fester. Aghios Spyridonas är Korfus skyddshelgon. Traditionell folkkonst lever vidare på ön, man väver yllemattor, väver halm, arbetar med silver och gör smycken. Musiken är också en tradition på ön. Den har djupa rötter hos korfuborna och den har blomstrat under 18:e och 19:e årh., när de italienska melodramagrupperna spelade sina pjäser i staden. Ö-bornas förkärlek för musiken har gjort dem till duktiga dansare. Det är faktiskt imponerande att se de unga ö-borna iklädda folkdräkter och dansa traditionella folkdanser. Allt detta är en garanti för en trevlig vistelse på ön. Även ö-bornas nobless och gästfrihet ger ytterligare garanti till den trevliga vistelsen.

Till Korfu kan man flyga från Aten eller från Europa (sommartid). Man kan även åka med färjan från Patra (132 sjömil), Igoumenitsa (18 sjömil) eller från Sagiada. Man kan också ta färjan från Italien (Bari, Brindisi, Angona, Otrando) och från f.d. Jugoslavien (Bar, Dubrovnik, Split). Man kan åka med bil från Aten och Thessaloniki via Igoumenitsa. Från Korfu går: båt till Paxi (31 sjömil), Antipaxi (34 sjömil), Ithaka (91 sjömil), Sami på Kefalonia (91 sjömil) och småöarna Erikousa, Mathraki och Othoni samt flygplan till Aktio och Argostoli på Zakynthos (under somrarna).

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Öns antika namn, var Korkyra. De första människorna kom till ön troligen under den äldre stenåldern. Man är absolut säker på att det fanns människor på öns västkust sedan bronsåldern (2000 f. Kr.). Korintierna koloniserade ön år 734 f. Kr. och byggde den antika staden med sin akropol vid den nutida Analipsi.

Korfu blev ett viktigt handelcentrum. De byggde en stark flotta och hade egna kolonier vilket ledde till att befolkningen gjorde uppror, efter 70 år, mot korintierna och blev självständiga. Korintierna var inte de enda som intresserade sig för Korfu. Aten och Sparta, dåtidens stora makter var också intresserade. År 432 f. Kr. bröt det peloponnesiska kriget ut. Spartanerna segrade och Korfu fick styras av Sparta. Styret gick så småningom till syrakusierna, och sedan till Epirus’ kung Pyrrhos och vidare till illyrierna. Ön övertogs slutligen av romarna.

Under den bysantinska perioden började man befästa den nya staden med murar och med den gamla borgen (8:e årh.). Detta i ett försök att stå emot fientliga och speciellt normandiska anfall. Under denna period fick staden heta Koryfo (dess akropol var anlagd på två höjdtoppar, topp = koryfi). Från namnet Koryfo kom den latinska benämningen Corfou > Korfu. Kerkyra är numera känd med det namnet.

År 1204 togs ön i besittning av venetianerna som ersattes av olika härskare och år 1386 återtog venetianerna ön och härskade fram till år 1797. Under det venetianska herraväldet anfölls ön av turkarna, som hade sina baser på fastlandet mittemot. Turkarna försökte flera gånger (med början år 1537) utan att lyckas erövra den. Efter de misslyckade turkiska räderna började en blomstringsperiod i konst och litteratur på ön som höll fram till 19:e årh.

År 1797 regerade den franska republiken på ön och två år senare följde en kort period av rysk-turkisk ockupation. Sedan började en engelsk- fransk konflikt om vem som ska regera. I början verkade det som om fransmännen lyckades, vilket tack vare Denzelaux’ motstånd. De härskade på ön mellan år 1807 och år 1815, då övertogs styret av engelsmännen som också annekterade de andra Joniska öarna. Korfu och de andra Joniska öarna införlivades med Grekland år 1864.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Eptanisa (”Sjuöarna”) var kända redan under antiken. Naturen hade gett dem all den skönhet de kunde bära. Öarnas mark är bördig, klimatet är milt och bergen är bevuxna med träd. Här kontrasteras de höga, vita klipporna som reser sig över havet med de stillsamma stränderna som är täckta av vit sand.

Dessa stränder fungerar alltid som skyddshamnar för båtarna, därför befolkades öarna ganska tidigt. De arkeologiska fynden visar att de första människorna kom till öarna under stenåldern. Glansperioden upplevde öarna under den mykenska tiden. Det var då alla greker tillsammans seglade mot Troja för att kriga. Bland dem var Odysseus, den homeriska hjälten, som hade sitt kungarike på den kända ön Ithaka.

Homeros har skrivit om två öar till, Lefkas och det rika och vackra Faiakernas land, Korfu. Korintierna grundade sin koloni på Korfu under 8:e årh. f. Kr. Öarna hade strategisk betydelse för Korint, då öarna låg i den korintinska handelsflottans farvatten mot Sicilien och mot väst i allmänhet. Korfu blev dock mäktig och allierade sig med Aten. Alliansen blev anledningen till det peloponnesiska kriget mellan Aten och Sparta år 431 f. Kr. År 146 f. Kr. togs öarna i besittning av romarna och sedan av bysantinerna. Venetianerna kom till Eptanisa år 1386 e. Kr. och stannade där i över 400 år. Öarna förblev dock grekiska.

Litteraturen utvecklades och där föddes stora författare och diktare som den nationella diktaren Dionysios Solomos. Målarkonst och musik blomstrade. Den venetianska ockupationen tog slut år 1797 med Napoleons övertagande. Fransmännen tog då öarna i besittning.

År 1799 övertog den rysk-turkiska flottan öarna från fransmännen och år 1800 slöts ett avtal för att bilda den ”Eptanisiska staten”. För första gången blev öarna självständiga. Namnet Eptanisa (”Sjuöarna”) fick öarna p.g.a. deras antal. Den Eptanisiska staten hade ett sjuårigt liv. Efter en kort period av franskt styre slöts år 1815 åter ett avtal i vilket man erkände existensen av en självständig ”Joniska öarnas stat”, dock under engelsmännens ”beskydd”. Detta beskydd visade sig åter vara engelskt herravälde och längtan efter självständighet blev åter en önskedröm. Eptanisas befolkning gav inte upp. När tiden för befrielsekriget mot turkarna kom, hjälpte de till med alla sina resurser trots engelsmännens reaktion. Det var på Eptanisa, år 1821, som revolutionens ledare avlade sin trohetssed i saken. Den första guvernören för den fria Grekland blev år 1828 Ioannis Kapodistrias från Korfu men Eptanisa var fortfarande under engelskt styre.

Slutligen införlivades öarna med Grekland år 1864. En jordbävning ödelade år 1953 tre av de sju öarna: Zakhyntos, Kefalonia och Ithaka. Gamla traditionella hus, adelsfamiljernas hus och de gamla kyrkorna förstördes. Solomos hade skrivit att ”gapet som jordbävningen åstadkom, fylldes direkt med blommor”. Diktaren skrev inte detta om den jordbävningen (han levde inte då), men hans ord lät som en profetia då öarna återhämtade sig ganska fort.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none