Medelhavets dyrbaraste smycke är den grekiska arkipelagen. Arkipelagen ligger i den nordöstra delen av Medelhavet. Denna del är broderad av många öar. Det finns omkring 3 000 små och större öar i den grekiska arkipelagen. Om vi ska ta med i beräkningen alla klippholmar då kommer antalet att överstiga 9 500. Befolkade är bara 140 öar. De flesta befinner sig i Egeiska havet, ett hav som ligger mellan Grekland och Mindre Asien.
Någonstans där, finns det en liten ö, Delos, som enligt myten anses vara solguden Apollos födelseort. Det är inte så konstigt att öarna i Egeiska havet badar i solljuset. Solen och ljuset utgör bara en del av öarnas skönhet. Man bör lägga till den vackra naturen, de flikiga stränderna med den kritvita sanden och det azurblåa, kristallklara havet som alltid dansar under augustimånaden mot öst, smekt av augustivinden ‘meltemi ‘. Man ska inte glömma de traditionellt byggda byar som överblickar havet från höjderna där de ligger; och man ska inte heller glömma fästningarna, kyrkorna och klostren.
Öarnas historia och arkaiska kultur når en ålder som sträcker sig utöver fyra- eller femtusen år. Öborna är mycket gästvänliga; enkla och goda människor, hälsar varje medmänniska välkommen med sina kännetecknande, melodiska dialekter. Varje ö utgör en fröjd för ögat; var och en har sin egen förtrollning och sin egen historia. Grekland.nu ska försöka att ge er så många fakta som det bara är möjligt om öarna.
Vi har delat öarna i sju geografiska enheter, som inte är generellt sett enbart geografiska enheter, eftersom de öarna som utgör dessa enheter har många gemensamma drag. Vi började med Saronikos och Argolikos öar som är nära Aten, för att sedan fortsätta med Kykladerna; de sistnämnda kallas också “vita öar” på grund av sina bländvita byhus som verkar klättra på de nakna klipporna och som, genom detta, skapar en stark kontrast mot havets blåa färg. Bland Kykladerna finner vi kosmopolitiska Mykonos och behagfulla Santorini.
Om vi fortsätter i österled kommer vi till Dodekaneserna (Tolvöarna); där ligger också prominenta Rhodos, ön som har blivit ett internationellt centrum för turismen; bland tolvöarna finner vi Kos med sin berömda “Internationella Hippokratiska Institutionen”.
Eubea, Greklands näst största ö, utgör en enhet för sig tillsammans med Sporaderna; dessa trädbevuxna öar sätter sin egen prägel i den grekiska övärlden. Därnäst kommer vi till det nordöstra Egeiska havet. Där finns andra, stora öar som Mytilini, Chios och Samos. Hitintills har vi talat om öar som ligger i Egeiska havet.
Det Joniska havets öar eller Eptanisa (”de Sjuöarna”) utgör också en enhet för sig. Eptanisa ligger längs den grekiska västkusten. Bland dessa finns också förtrollande Korfu och Odysseus’ ö, Ithaka. Eptanisa är i sin helhet öar med tät vegetation är särpräglade och har också en annan kultur i jämförelse med de andra grekiska öarna.
Slutligen Kreta som är Greklands största ö kan bara bilda en enhet för sig. Kreta är inte enbart berömd för det minoiska kulturarvet, utan också för sin naturliga skönhet, för sina stora raviner och för sina kilometerlånga stränder.
Cypern, som är en del av den grekiska nationen i bredare mening, tas inte med i någon större utsträckning då det är en stat för sig.
Posted: June 13th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none