Det första man ser när man kommer till Hydras hamn är de gamla husen som tillhörde båtägarna, revolutionens sjökaptener år 1821 (dessa hus var byggda av arkitekter från Genua eller Venedig). Bland dessa ligger Kountouriotis hus, Tombazis hus (numer filialen för Konstakademin), Voulgaris, Miaoulis, Kriezis och Tsamados hus (numer handelsflottans akademi). Några av dessa hus är öppna för allmänheten och man har möjligheten att se den fina interiören, marmorgolven, innertaken av trä och det antika möblemanget.

Vid hamnens mynning ser man de gamla kanonerna som användes för stadens försvar. På hamngatans mitt och i närheten av havet, ser man klostret Koimisis tis Theotokou (Jungfru Maria himmelsfärd), Hydras nutida domkyrka. I domkyrkans förgård står sjökaptenen Miaoulis’ staty. Ett “måste” är också en promenad uppåt staden genom de vackra gränderna.

När man kommer till toppen ser man den fina utsikten över hamnen och man kan se den vackra solnedgången. En lika fin utsikt kan man få från profeten Elias kloster, i mitten av ön, på en femhundrameters kulle. Bergsbestigarna kan, efter att de har kommit till klostret, försöka nå öns allra högsta bergstopp.

För de som älskar havet finns det möjlighet att simma i det djupa vattnet vid Spilia (grotta) som ligger nära hamnen, eller vid den fina badstranden Mandraki, eller Kaminia, stranden med de grova kiselstenarna samt vid Vlychos. De tre sistnämnda stränderna är relativt nära hamnen och man kan ta sig dit till fots eller med småbåtarna. Något mer avlägsna stränder är Molos och Sisti. Söder om Molos, där talldungarna finns, ligger Episkopi med sina bysantinska lämningar. Det är förbjudet att köra bil på Hydra. Förflyttningarna mellan öns stränder sker enbart via båtar. Väster om Hydra ligger Dokos, en lite klippig ö.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

När du för första gången får syn på Hydra, kommer du att förstå att allt man har hört om ön är bara ord. En sådan östad har man inte sett tidigare. Hamnen, lik en cirkelbåge, sluter i sin famn förtöjda segelfartyg. Runtom finns det klippkullar och på dem, liksom delar i en obruten följd, ligger det stora två- och trevåningshus, som verkar klättra upp utefter kajen mot kullarnas topp. Man blir helt imponerad av husen med sina tegeltak och den traditionella byggnadsstilen.

Husen har en fyrkantig, okonstlad form och ofta har de en takterrass eller på sin höjd en förgård. I förgården, växer det någon blomma här och där, som man inte ser från utsidan, eftersom den höga muren omkring trägården skymmer sikten. Murarna är oftast gråaktiga. Överallt ser man den strikta stilen. En vitmålad ram runt fönstren fungerar ofta som den glada tonen som skiljer sig från ovannämnda stil.

Hela härligheten ger Hydra dess kosmopolitiska profil som man ser under sommartiden, samtidigt blir ön en idealisk viloplats vintertid. Artister och konstmålare hör till den trogna skaran av Hydraentusiaster. På grund av detta har Konstakademin i Aten upprättat en filial på ön. Ön ligger för övrigt inte så långt från Aten.

Avståndet mellan Piraeus hamn och Hydra är 37 sjömil och det tar tre timmar dit med båten. Med flygbåt (hydrofoil) tar det halva tiden. Båttrafiken fungerar året runt och genom båttrafiken står ön i förbindelse med Egina, Methana, Poros, Spetses och Ermioni. Med flygbåtarna kommer man ända fram till Porto-Cheli, Leonidio, Kyparissi, Monemvasia och på somrarna även till Tolo och Nafplio.

Hydra ligger mellan Saroniska och Argoliska bukten och upptar en yta på 50 kvadratkilometer medan den har en kuststräcka på 55 km. Ön är bergig och det högsta berget heter Erotas (593 m.). Folkmängden ligger under 3 000 invånare. I kontrast till andra öar i Saronikos är Hydra nästan naken, det finns dock några talldungar i den sydvästra delen av ön.

Arkeologiska fynd på Hydra leder oss tillbaka till den mykenska epoken. Ön ockuperades av Ermioniborna under antiken och såldes till Samos. Därefter gick tiden lugnt fram till 17:e årh. e.Kr. Öborna började då skapa en stor flotta med handelsfartyg som under Napoleons fälttåg lyckades dominera de merkantila turerna i hela Medelhavet. år 1821, då grekerna reste sig mot turkarna, hade ön mer än 30 000 invånare (de flesta kom till Hydra som flyktingar) och 150 skepp. Det var då som de rika båtägarna, (bröderna Kountouriotis, Miaoulis, Sachtouris, Tompazis m.fl.) rustade upp sina båtar för att hjälpa till i nationens kamp mot turkarna. Hydrabornas flotta, tillsammans med flottan från Spetses och Psara lyckades förorsaka turkarna stora förluster. Besättningarnas heroiska bedrifter blev kända över hela Europa. Dessa män förutom sina båtar använde också små båtar fyllda med sprängämnen, s.k. “burlotta”. Under nätterna ledde de dessa “burlotta” mot de turkiska båtarna och antände dem. Hydraborna och deras vapenbröder var överlägsna på havet, något som blev avgörande för frihetskampen.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none