Makronisos

Under antiken hette ön Eleni. Man trodde att den sköna Helena besökte ön på sin väg till eller från Troja.

Ön ligger mellan attiska Lavrio och Kea. Administrationsmässigt hör ön till Keas förvaltning. Makronisos upptar en yta på 15 kvadratkilometer och har en kuststräcka på 28 km. Från ruinerna att döma var ön antagligen bebodd under antiken. Efter andra världskriget användes ön som deportationsplats för många greker.

 

 

 

 

Bekanta er med ön Kea

Kea (Chora) ligger sex kilometer från Korissia på en kulle (320m). På toppen av kullen står Kastro (dvs. fästningen) med några ruiner av den arkaiska muren och Apollons tempel. Chora har smala gränder, gamla kykladiska hus och nybyggda hus

Korissia: Öns hamn ligger i en vik med fin sandstrand.

Kea (Chora): Även kallad Loulis, för att den är byggd där den antika staden med samma namn låg. Utsikten över den lummiga bäcken är tilldragande. På en kvarts gångavstånd från Chora kommer man fram till ett skulpturverk, Keas Lejon: ett lejon i sten som skapades omkring 6:e årh. f.Kr. Myten säger att lejonet jagade nymferna, som dödade kvinnor, bort från ön. Det finns ett arkeologiskt museum på Kea.

Aghia Marina kloster: Det ligger 5 km s.v. om Chora och är byggt runt en gammal trevåningsfästning.

Pisses: En vik med en sandstrand som ligger där den antika staden Poieessa låg. Avståndet från Chora är 10 km och ligger på västkusten.

Koundouros: Välbesökt turistplats, i en vik med kristallklart vatten som ligger 15 km från Chora.

Poles: En vik med sandstrand där antika Karthaia låg. Där finns det några ruiner kvar. Poles ligger på sydöstkusten.

Vourkari: En vik sydost om Korissia. Förankringsplats för yachter med fina affärer och många turister. Mittemot, på näset Aghia Irini, finns en utgrävd antik byggnad från bronsåldern . Om man fortsätter norrut kommer man till Kefala, där man ser äldre byggnader.

Otzias: En sluten vacker vik och ett Iitet samhälle. Otzias ligger 6 km norr om Korissia.
Panagia Kastriani kloster: Det ligger på öns norra kust, 7 km från Otzias, i en klippig vild plats med fin utsikt. Även där finns det rum att hyra.

Keas historia

Enligt arkeologerna och de fynd som gjorts vid Kefalas syns det att ön var befolkad redan i slutet av den yngre stenåldern (innan 3000 f.Kr.).Jonerna kom till ön omkring 1000 f.Kr. De lade grunden till fyra städer: loulida, Korissia, Piiessa och Karthaia. Under perserkrigen hjälpte Kea atenarna genom att förse dem med båtar vid sjöslaget i Salamina.

 

Senare blev Kea medlem av det attiska sjöförbundet (478 f. Kr.). Venetianerna ockuperade Kea i början av 13:e årh. Deras inflytande på ön var aldrig av större intresse. Turkarna kom till ön år 1573. Deras herravälde hade dock aldrig fått starkt fäste. Från år 1789 till år 1790 använde den hjältemodige kämpen Lambros Katsonis ön som sin flottbas för sina räder mot den turkiska flottan.

Kea

Kea är den av alla kykladiska öar som ligger närmast Attika. Den ligger på sexton sjömils avstånd från Lavrio. Av öborna kallas Kea även ”Tzia”. Man får räkna med att det tar ungefär tre timmar för att få en uppfattning om ön.

Från hamnen, som har namnet Korissia, kan man komma upp till Chora. Där kan man promenera bland de smala gränderna, under valvbågarna och de gamla kykladiska husen. Chora har byggts på en höjd, vilket är vanligt på Kykladerna och hustaken är täckta med tegelpannor. Fortsätter man sedan kommer man till Kastro (fästning) och där bjuds man på en hänförande utsikt. Man ser den vackra bäcken som mynnar ut i havet där havet reflekterar solstrålarna på ett magiskt sätt. Har man sedan tid över, kan man fortsätta ner mot stranden till de färggranna vikarna och ta sig en simtur i det kristallklara vattnet. Vidare bör man besöka andra ställen som Otzia och Panagia Kastriani samt Pisses och Koundouros. Orkar man mera, så kan man besöka sandstranden Poles, som ligger vid den antika Karthaia. Till Korissia eller Vourkari åker man för att sitta och äta vid havet på tavernorna. Man kommer att njuta av atmosfären, om så bara för en kväll, borta från stadsbullret under det att man känner sig bekymmersfri, stärkt av den smekande meltemivinden som ger styrka.

Kea är en bergig ö. Den högsta toppen är profeten Elias (568 m.). Ön har en yta på 121 kvadratkilometer och en kuststräcka på 81 km samt 1 800 invånare. Ön ger ett intryck av skoglöshet med några få olivträd i inlandet och några buskar och oleander nära de färggranna vikarna.

Till Kea åker man med färja från Lavrion (16 sjömil) eller med snabbåt från Piraeus. För att komma runt ön tar man en buss som går från Chora till Korissia, Gialiskari, Vourkazi och Otzia. För att övernatta finns det hotell eller rum att hyra. Kea är ännu inte fullt utrustad för turismen.