Homeros nämner i Illiaden att Rhodos deltog aktivt i trojanska kriget med nio båtar som leddes dit av Tlipolemos. Utgrävningarnas fynd visar att ön var befolkad redan under den yngre stenåldern. Omkring 16:e årh.f. Kr. anlände minoer till ön och omkring 15:e årh. akajer.

Utvecklingen kom dock i 1000-talet när dorer anlände till ön. Dorerna grundade därefter de omtalade städerna, Lindos, Ialysos och Kameiros. Dessa tre städer tillsammans med Kos, Knidos och Alikarnassos utgjorde det doriska sexstadsförbundet (Hexapolis).

Under perserkrigen blev Rhodos tvungen att bli persernas bundsförvant, men 478 f. Kr. gick ön slutligen med i attiska-deliska sjöförbundet. En ny epok startade för ön 408 f. Kr., då de tre städerna gick samman och grundade i allmänt samförstånd staden Rhodos vid öns norra kust, där den nutida Rhodos ligger. Den nya staden blev en av de vackraste i den antika Grekland och blomstrade under en period av tre århundraden, 4:e, 3:e och en del av 2:a årh. f. Kr.

Rhodos blev berömd för sina skolor i filosofi, filologi och retorik. Vid Rhodos skola för retorik studerade många berömda romare. Staden utvecklades till ett centrum för sjöfart, handel och kultur och dess mynt hade sitt värde nästan över hela Medelhavet. Under peloponnesiska kriget vacklade Rhodos något när det gällde att ta beslut. Senare tog öborna emot Alexander den Store med öppna armar. Kriget som började mellan Alexanders diadoker (efterträdare) var avgörande slag för Rhodos. Man förstår det då man vet att folket på Rhodos hade handelsförbindelser med Egypten och förstås var kung Ptolemeos bundsförvanter. Faktum är att detta ledde till att Rhodosborna kom i konflikt med Antigonos, en av diadokerna, som försökte erövra ön. I det syftet skickade han en stor här med Demetrios Poliorketes (stadsbetvingaren) i spetsen. Demetrios, trots att han använde sina berömda belägringsmaskiner, misslyckades med att erövra staden Rhodos och efter ett års belägring gick han med på en vapenvila.

År 164 f. Kr. gjorde Rhodos ett avtal med Rom och fick på så sätt många förmåner som de senare förlorade på grund av det romerska imperiets inbördes problem. Till slut skövlades staden av Kasius. Under 1:a årh. e. Kr. kom aposteln Paulus till ön och undervisade den kristna tron. År 297 e.Kr. börjar den långa bysantinska perioden. Under denna period attackerades ön många gånger av araber och korsfarare.

En ny utvecklingsera började år 1309, när ön styrdes av johanniterriddarna. De kom från åtta olika europeiska länder (Frankrike, Provence, Auvergne, Kastilien, Aragonien, England, Tyskland och Italien). Deras mål var att skydda det heliga landet och att senare hjälpa pilgrimerna. Det var under johanniternas tid som den medeltida staden med sina omtalade byggnader uppfördes på ön. De ointagliga murar som riddarna lät uppföra stod emot stora offensiver, liksom de som gjordes av Egyptens sultan (år 1444) och av Mohamed II (år 1480).

Till slut föll staden, när Suleiman den Storartade år 1522 kom med sina övertaliga krigshärar. De få riddare som fanns gav upp och lämnade ön för att åka till Malta. År 1912 togs ön av italienare och år 1948 införlivades ön med Grekland tillsammans med resten av Dodekaneserna.

Posted: May 2nd, 2008 under Uncategorized.
Comments: none