Samos historia
Samos är den ö som ligger närmast Mindre Asiens kust jämfört med alla andra grekiska öar och utgör en naturlig bro mellan Grekland och Östern.
Samos lyckades tack vare sin makt att ganska länge vara oberoende, trots alla strider att ta över ön. Kanske var det här en av orsakerna att Samos lyckades uppvisa så stora filosofer och konstnärer: Pythagoras (580 - 490 f. Kr) berömd matematiker och filosof, Rikos och Theodoros (6:e-5:e årh. f. Kr.) arkitekter av templet Heras och de första som gjorde bronsstatyer med gjutform.
Mandrokles som på Darius order 513 f. Kr. byggde pontonbron på Bosporen.
Eupalinos från Megara som konstruerade den berömda akvedukten i Pythagorion, den s.k. Eupalineion Orygma. Eupalinos började gräva i berget från två håll samtidigt. Skulptören Pythagoras, som enligt traditionen hade skapat Iniochos från Delfi (körsvennen från Delfi), Aristarchos (320-250 f. Kr.) antikens mest berömda astronom. Alla dessa föddes eller bodde på Samos.
Fynden i närheten av Pythagorion visar att ön befolkades 3000 år f. Kr. Jonerna kom till Samos 1000 f. Kr. Hera har dyrkats sedan länge på ön, då man trodde att hon var född där. Jonerna behöll de gamla traditionerna. De uppförde, i närheten av Pythagorion, under 7:e årh. f. Kr. det berömda Heratemplet på det förhistoriska templets ruiner.
Ön nådde sin kulm under tyrannen Polykrates styre (532-522 f. Kr.). Samos blev då en stor sjömakt och bildade egna kolonier. På öns skeppsvarv hade man konstruerat en ny typ av båt med 50 åror, den berömda “samaina”. Början till slutet för denna period kom när Polykrates lurades i en fälla av en persisk satrap och mördades. Tyrannstyret fortsatte på ön, men nu var det perserna som bestämde.
När perserna besegrades i Salamis fick ön styras demokratiskt och gick med i attiska sjöförbundet (478 f. Kr.). Ön togs senare i besittning av makedonierna som sedan lämnade sin plats åt romarna. Romarna lämnade utrymme åt bysantinerna. Men det bysantinska styret på ön var ganska löst och Samos led av goternas, hunnernas och piraternas anfall. År 1204 tog frankerna över och efter Konstantinopels fall kom turkarna.
År 1475 förstördes ön av jordbävningar och ödelades. Ön befolkades igen efter 100 år. Efter att turkarna utlovade en del privilegier till de kristna, återkom många samosfödda till ön. Till ön flyttade också andra greker som bildade byar och kallade dem efter sina ursprungliga hemorter. Tiden gick och år 1821 kom befrielsekampens tid. Med Lykourgos Logothetis och hans hjältemodige vapendragare kapten Stamatis i spetsen lyckades ö-borna jaga iväg turkarna och hålla dem i schack under flera år. Trots detta bestämde år 1830 dåtidens Stora Makter att Samos tillhörde Turkiet. Den enda trösten var att ön kunde ha en sorts autonomi. På Samos inleddes en period av överherrskap. Fursten var kristen men anställdes av sultanen. Denna period höll till år 1912, då Themistokles Sofoulis landsatte frivilliga på ön. De förenades med de lokala revolutionärerna och turkarna fick lämna Samos en gång för alla. Samos införlivades formellt med Grekland i början av år 1913.
Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none