Nedan presenteras ett urval av sevärdheter värda ett besök på ön Korfu.

1. Kerkyra - Ipsos Nisaki - Kassiopi (36 km)
6 km Kontokali. Ett turistområde som ligger längs stranden till höger om vägen.

8 km Gouvia. Ett område som har utvecklats turistiskt och ligger vid en vik med samma namn.

13 km Dasia. Ett färggrant område på ön. Där ligger Korfus Club Mediterranee, en klubb med internationella förgreningar.

14 km lpsos. Ett av de största turistcentrerna på ön med en 2 km lång sandstrand. Det vackra landskapet kompletteras med Pantokratoras, Korfus högsta berg.

16 km Pyrgi. Ett samhälle som ligger norr om Ipsosviken. Härifrån går en väg mot väster som leder till byn Aghios Markos och en annan slingrande väg som klättrar upp till berget Pantokratoras och leder, till byar som Spartylas (med vacker utsikt mot lpsos), Strinylas, Pantokratoras’ topp, Episkepsi och Acharavi. Vi följer strandvägen.

19 km Barbati. En vacker sandstrand vid en lika vacker vik.

22 km Nisaki. Ett trädbevuxet område med sandstränder och kristallklart simvatten.

29 km Kalami och Kouloura. En kort avtagsväg till höger leder till den lilla viken Kalami, där ett litet samhälle ligger. Lite längre norrut ligger den lilla hamnen Kouloura med en cirkelformad hamnarm, som skyddar de förtöjda fiskebåtarna. Om man beser Kouloura ovanifrån ser man ett av Korfus vackraste landskap. Albaniens kust ligger två kilometer härifrån.

32 km. Vägkorsning. Vägen till höger leder efter 2 km till Aghios Stefanos strand.

36 km Kassiopi. En vacker stor by med hamn för småbåtar som ligger vid Korfus n.v. kust. Den är ett populärt turistmål tack vare dess kristallklara hav och de på varandra följande färggranna vikarna med klippor och sandstränder.

2. Kerkyra Paleokastritsa (24 km)
21 km. Vägen till höger leder upp till byn Lakones. Därifrån öppnar sig en vacker utsikt över Paleokastritsa. Vägen fortsätter sedan mot den historiska Angelokastro.

24 km Paleokastritsa. Korfus strand, berömd för sin vilda skönhet. Hela området myllrar av färggranna vikar med bländvita sandstränder, smaragdgrönt vatten och havsgrottor. Vikarna kantas av trädbevuxna kullar. Den vackraste är kullen som munkklostret Theotokos ligger på. Från klostret kan man se hela det området som likt ett jordparadis står jungfruligt och obefläckat, trots alla hotellen, hus och restauranger som har byggts där.

3. Achillo – Ai Gordis Pelekas – Glyfada (29 km)
8 km. Vägen till vänster leder till byn Gastouri, där det berömda palatset Achillio finns. Palatsets bottenvåning inrymmer i dag ett museum, medan den första våningen är upptagen av ett kasino.
Efter 8 km finner vi en vägkorsning och svänger till höger och sedan till vänster till Agii Deka och till höger på vägen till Kynopiastes, fortsätter vi mot Sinarades.

16 km Ai Gordis. En vacker, lång sandstrand som ligger nedanför en trädbevuxen och brant bergsluttning. Karakteristiskt för landskapet är en stor, konisk klippa inne i havet vid vikens mynning.

20 km. Vi kommer tillbaka till Sinarades, åker genom den och fortsätter mot Pelekas.
25 km Pelekas. Byn är berömd och fungerar som den idealiska platsen för att bese solnedgången. Kullens topp är den perfekta platsen om man vill ha en utsikt över nästan hela Korfu.

29 km Glyfada. En av Korfus vackraste stränder. Sex kilometer n.v. om Glyfada ligger Ermones, ett samhälle invid en sluten vik som är hisnande vacker.

4. Kerkyra - Benitses Kavas (48 km)
Vi följer vägen mot Achillio och efter 5,5 km svänger vi till vänster.

8 km Perama. Vid denna punkt finns det en smal väg för gående och cyklar, som är 300 m. lång; området är förenat genom en smal bro med det välkända området Kanoni. Om vi följer strandvägen mot Benitses kommer vi att befinna oss mittemot den berömda Pontikonisi.

12 km Benitses. Är det mest utvecklade området på ön turistmässigt. Området vecklar ut sig över en jättelång strand.

20 km Moraitika. Turistcentrum vid havet.

21 km. Vägen till vänster leder efter 2 km till Mesogi, ett turistcentrum till.

31 km. Vägkorsning strax innan byn Argyrades. Vägen till höger leder till Aghios Georgios. Sandstranden där är tre km lång.

42 km Lefkimmi. Den största byn i södra Korfu. I mitten av byn finns det en bro över en kilometerlång kanal.

48 km Kavos. Här ligger del sydligaste samhället på ön, med en jättelång sandstrand och kristallklart och lågt vatten. Här slutar route 4.

5. Kerkyra - Sidari (36 km)
Vi följer vägen Paleokastritsa och efter 13 km svänger vi höger mot Skripero och Sidari.

23 km. Vi kommer till ett vägskäl. Den högra vägen leder efter 14 km till Roda, ett samhälle vid havet med en fin sandstrand.

24 km Arkadades. Från byn går en väg till vänster som leder efter 10 km till en vik som heter Aghios Georgios ton Pagon. Där finns en av öns vackraste sandstränder.

25 km Agros. Från byn går en väg till vänster som leder efter 11 km till sandstranden Arilla.

36 km Sidari. Välbesökt strand som förmedlar en märklig skönhet: klippor med brunaktiga räfflor som skjuter ut mot havet och formar små fjordar. Vattnet i fjordarna är turkosblått och har sandbotten. En av dessa fjordar är den omtalade Canal d’ Amour (Eros kanal). Tack vare hela härligheten har området blivit till ett stort turistcentrum. Från Sidaria kan man åka till Diapontia öarna.

Diapontia öarna
På kort avstånd från Sidari (3 till 7 sjömil) ligger tre trädbevuxna småöar med fina sandstränder och kristallklart vatten. Dessa är Erikousa, Mathraki och Othoni och heter allihopa Diapontia. Deras totala yta är 18 kvadratkilometer och på varje ö bor permanent ungefär 200 människor.

Diapontiaöarnas historia är sammanlänkad med Korfus historia, då de alltid har varit beroende och styrts av Korfu. Öarna var dock isolerade och ö-borna led mycket av piraternas räder utan att kunna bjuda på motstånd.

Många tror att Othoni, den största av öarna var Kalypsos ö, den som Homeros kallar Ogygia. När Odysseus förliste, sökte han skydd i en grotta på ön. Grottan ligger 20 minuter med båt från hamnen och det var där, säger sagan, som den vackra jungfrun Kalypso bodde, hon som lyckades hålla Odysseus i sju hela år på ön.

Före andra världskriget bodde många människor på öarna. Nu bor 70 procent av dem i USA, 10 procent på Korfu och bara 20 procent av den ursprungliga befolkningen bor kvar på ön även på vintrarna. Vi säger på vintrarna för att på somrarna kommer nästan alla grek-amerikanerna som inte vill glömma sina hemöar. Det är omöjligt för dem att glömma paradiset som de lämnade bakom sig när de utvandrade. Redan under våren börjar de samlas på öarna, liksom svalorna.

Det finns en småbåt som trafikerar vattnet mellan Diapontia och Korfu två gånger i veckan. Om vädret är bra kan man åka med fiskebåtar från Sidari på Korfu till Diapontiaöarna.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Korfu som är en av de vackraste städerna i Grekland, är öns och länets huvudort. Den ligger halvvägs på östkusten vid en landtunga som ligger närmast Epirus kusten på fastlandet. På landtungans yttersta punkt, en udde som heter Sidero, står den gamla venetianska borgen, som en tillbyggnad av den äldre bysantinska fästningen från 8:e årh. Mellan borgen och landet ligger en vallgrav, den omtalade Kontrafossa, som är över 25 meter bred.

På så sätt omringas borgen av havet. Väster om den gamla borgen ligger det största och vackraste torget i Grekland, som heter Spianada. Torget är omringat av gamla, vackra byggnader. Norr om Spianada står det engelska guvernörspalatset. Där finns numera inrymt museet för asiatisk konst. Norr om Spianada står den berömda Liston, en byggnad med en valvformad arkad med kaféer och restauranger.

Liston grundades under den franska ockupationen och har blivit något av en träffpunkt för ö-borna och turisterna. Norr om Liston börjar Aghios Spyridonasgatan där Aghios Spyridonas kyrkan finns (uppförd under 16:e årh.). Aghios Spyridon är Korfus skyddshelgon och hans jordliga kvarlevor bevaras i kyrkan. Eugenios Voulgarisgatan går utefter Listons sydsida och leder till Dimarchion (stadshuset), en vacker venetiansk byggnad (17:e årh.)och till S:t Jakob kyrkan samt den katolska katedralen (17:e årh.).

I närheten av Aghios Spyridonas kyrkan står Panagia Spiliotissa, en grekisk-ortodox katedral (16 årh.). Fortsätter man mot norr kommer man fram till den gamla hamnen. Därifrån går färjorna till Igoumenitsa. Båtarna till Italien och forna Jugoslavien lägger till vid den nya hamnen som ligger längre västerut.

Mellan de två hamnarna står den ståtliga Neo Frourio (Nya Borgen), som också är uppförd av venetianerna (16:e årh.). Den gamla staden ligger inklämd mellan Spianada och Neo Frourio. Det är därför som staden omfattar ett så begränsat område och präglas av höghus och smala gator, så smala att man hänger sin tvätt på linor som fästes mellan två hus som står mittemot varandra. Något sådant ser man ofta i de gamla västeuropeiska medelhavsstäderna. De smala gränderna som kallas ”kantounia” av befolkningen är vertikala mot Guilfordgatan och leder mot Spianada.

Arkeologiska museet innehåller fynd från utgrävningar över hela ön och ligger söder om Spianada i närheten av stranden vid Garitsaviken. Längre söderut står Menekrates minnesmärket (600 f. Kr.). I närheten av viken står en kyrka som är tillägnad helgonen Jason och Sosipatros (11:e årh.) Om man fortsätter mot söder åker man genom en liten trädbevuxen halvö som heter Analipsi. Det är det intressantaste området på Korfu ur turistisk och arkeologisk synpunkt (där låg den antika Kerkyra).

Viktiga arkeologiska fynd är ruinerna från Artemis (6:e årh. f. Kr.) och Hera templen, som också är de äldsta på ön (4:e årh. f. Kr.). På halvön ligger palatset Mon Repos, som har varit den f.d. kungafamiljens residens. Även om man är inställd på att se något vackert blir man mycket imponerad när man kommer till södra sidan av kullen. Man kommer till platsen Kanoni som bjuder på en fängslande utsikt mot lilla ön Vlacherna, där klostret Panagia ligger samt mot den berömda ön Pontikonisi med klostret Pantokratoras.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Det finns en liten vik vid Korfu med bländvit sandstrand. Kring viken reser sig trädbevuxna berg. Det finns även en liten älv som rinner i havet. Vid denna sandstrand hittade Nausikaa, kung Alkinoos dotter, den skeppsbrutna Odysseus och tog hand om honom. Denna vik, som heter Ermones, liknar den som Homerus beskriver i Odysséen när han berättar om Odysseus’ sista anhalt på Faiakernas ö, Korfu. Korfu är alltså känd sedan homerisk tid.

Ön blev senare vida känd som semesterort för celebriteter som Elisabet av Österrike, den välkända Sissy. På hennes befallning uppfördes där ett palats som köptes senare av Kajser Wilhelm den andre från Tyskland. Sedan dess besöker fler och fler människor ön och talar väl om det lummiga landskapet och om öbornas nobless och kultur. Korfu som var ett lantbrukarsamhälle från början blev till slut ett internationellt turistcentrum.  Förutom det lummiga landskapet som har hjälpt till att ön utvecklades, finns en annan orsak vilken är öns geografiska position.

Korfu är den nordligaste av öarna i Eptanisa och ligger närmast till Västeuropa. Den ligger mittemot Epirus och Albaniens kust och är den näst största ön i Eptanisa med en yta på 592 kvadratkilometer och en kuststräcka på 217 km. Korfu har 100 000 invånare. Bergen har mjuka linjer och försvinner sakta ner mot västkusten där de formar idylliska vikar med sandstränderna. Östkusten är brantare och äger en vild skönhet, utan att sakna sandstränder. Det högsta berget, Pantokratoras (906 m.) ligger på öns norra del.

På ön växer bl.a. olivträd och cypresser. Cypresserna är faktiskt vackrare än olivträden och ser ut som ett resultat av intensiva penseldrag på en grönmålad duk. Öns huvudprodukt är olivoljan som anses vara Greklands bästa. Andra produkter är mjölk, smör, ost, vita viner och charkuteriprodukter. Det finns ytterligare något som produceras enbart på Korfu när det gäller Europa. Det är den lilla apelsinen cumcuat som ursprungligen kommer från Kina. Man kan göra sylt och likör av den.

Vi har talat om öns snabba turistutveckling, vilket har gjort att mycket har ändrats på ön efter de stora turistmassornas ankomst. Det som inte har ändrat sig är Korfus gamla stad. Den ligger kvar där, mellan den gamla och nya fästningen, precis som den var för 200 år sedan. Även traditionerna har bevarats. Korfuborna älskar sin ö och lämnar sällan Korfu. De stannar där, lever och firar som man alltid gjort på Korfu.

Man får skatta sig lycklig om man befinner sig på Korfu under påskfirandet eller under Aghios Spyridonas fester. Aghios Spyridonas är Korfus skyddshelgon. Traditionell folkkonst lever vidare på ön, man väver yllemattor, väver halm, arbetar med silver och gör smycken. Musiken är också en tradition på ön. Den har djupa rötter hos korfuborna och den har blomstrat under 18:e och 19:e årh., när de italienska melodramagrupperna spelade sina pjäser i staden. Ö-bornas förkärlek för musiken har gjort dem till duktiga dansare. Det är faktiskt imponerande att se de unga ö-borna iklädda folkdräkter och dansa traditionella folkdanser. Allt detta är en garanti för en trevlig vistelse på ön. Även ö-bornas nobless och gästfrihet ger ytterligare garanti till den trevliga vistelsen.

Till Korfu kan man flyga från Aten eller från Europa (sommartid). Man kan även åka med färjan från Patra (132 sjömil), Igoumenitsa (18 sjömil) eller från Sagiada. Man kan också ta färjan från Italien (Bari, Brindisi, Angona, Otrando) och från f.d. Jugoslavien (Bar, Dubrovnik, Split). Man kan åka med bil från Aten och Thessaloniki via Igoumenitsa. Från Korfu går: båt till Paxi (31 sjömil), Antipaxi (34 sjömil), Ithaka (91 sjömil), Sami på Kefalonia (91 sjömil) och småöarna Erikousa, Mathraki och Othoni samt flygplan till Aktio och Argostoli på Zakynthos (under somrarna).

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Eptanisa (”Sjuöarna”) var kända redan under antiken. Naturen hade gett dem all den skönhet de kunde bära. Öarnas mark är bördig, klimatet är milt och bergen är bevuxna med träd. Här kontrasteras de höga, vita klipporna som reser sig över havet med de stillsamma stränderna som är täckta av vit sand.

Dessa stränder fungerar alltid som skyddshamnar för båtarna, därför befolkades öarna ganska tidigt. De arkeologiska fynden visar att de första människorna kom till öarna under stenåldern. Glansperioden upplevde öarna under den mykenska tiden. Det var då alla greker tillsammans seglade mot Troja för att kriga. Bland dem var Odysseus, den homeriska hjälten, som hade sitt kungarike på den kända ön Ithaka.

Homeros har skrivit om två öar till, Lefkas och det rika och vackra Faiakernas land, Korfu. Korintierna grundade sin koloni på Korfu under 8:e årh. f. Kr. Öarna hade strategisk betydelse för Korint, då öarna låg i den korintinska handelsflottans farvatten mot Sicilien och mot väst i allmänhet. Korfu blev dock mäktig och allierade sig med Aten. Alliansen blev anledningen till det peloponnesiska kriget mellan Aten och Sparta år 431 f. Kr. År 146 f. Kr. togs öarna i besittning av romarna och sedan av bysantinerna. Venetianerna kom till Eptanisa år 1386 e. Kr. och stannade där i över 400 år. Öarna förblev dock grekiska.

Litteraturen utvecklades och där föddes stora författare och diktare som den nationella diktaren Dionysios Solomos. Målarkonst och musik blomstrade. Den venetianska ockupationen tog slut år 1797 med Napoleons övertagande. Fransmännen tog då öarna i besittning.

År 1799 övertog den rysk-turkiska flottan öarna från fransmännen och år 1800 slöts ett avtal för att bilda den ”Eptanisiska staten”. För första gången blev öarna självständiga. Namnet Eptanisa (”Sjuöarna”) fick öarna p.g.a. deras antal. Den Eptanisiska staten hade ett sjuårigt liv. Efter en kort period av franskt styre slöts år 1815 åter ett avtal i vilket man erkände existensen av en självständig ”Joniska öarnas stat”, dock under engelsmännens ”beskydd”. Detta beskydd visade sig åter vara engelskt herravälde och längtan efter självständighet blev åter en önskedröm. Eptanisas befolkning gav inte upp. När tiden för befrielsekriget mot turkarna kom, hjälpte de till med alla sina resurser trots engelsmännens reaktion. Det var på Eptanisa, år 1821, som revolutionens ledare avlade sin trohetssed i saken. Den första guvernören för den fria Grekland blev år 1828 Ioannis Kapodistrias från Korfu men Eptanisa var fortfarande under engelskt styre.

Slutligen införlivades öarna med Grekland år 1864. En jordbävning ödelade år 1953 tre av de sju öarna: Zakhyntos, Kefalonia och Ithaka. Gamla traditionella hus, adelsfamiljernas hus och de gamla kyrkorna förstördes. Solomos hade skrivit att ”gapet som jordbävningen åstadkom, fylldes direkt med blommor”. Diktaren skrev inte detta om den jordbävningen (han levde inte då), men hans ord lät som en profetia då öarna återhämtade sig ganska fort.

Posted: May 27th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none