Milos

Milos är känd till namnet över hela världen, eftersom det var där som statyn av Venus Milo (meliska Afrodite) påträffades. Statyn pryder numera museet i Louvren. Milos är en vulkanisk ö. Den vulkaniska verksamheten har gett öns marker och stränder alla fina former och färger.

Här har naturen varit den stora konstnären. Klipporna har blivit till skulpterade konstverk. Bergarterna liknar konstmålningar och detsamma gäller för de magnifika grottorna och de lugna, vackra sandstränderna. Milos har rika mineralfyndigheter och där finns det några av de äldsta gruvorna i Medelhavet.

Till ön trafikerar färjor som gör sträckan Piraeus, Kythnos, Serifos, Sifnos, Milos, Kimolos. Sommartid går färjor från ön till många andra öar. Sist men inte minst så går det flyg till ön från Aten.

Milos ligger i den sydöstra hörnan av Kykladerna, n.v. om Santorini och söder om Sifnos och Serifos. Piraeus ligger på 87 sjömils avstånd från ön som har en yta på 151 kvadratkilometer och en kusträcka på 125 km. Antalet invånare ligger på 5 000.

Santorinis historia

De första Santoriniborna var forngreker eller s.k. protohellener, som började lämna sina spår 3000 år f. Kr. Den minoiska kulturens påverkan blev känd då utgrävningar startades vid Akrotiri. Under ett tjockt lager av vulkanaska, fann man ett helt samhälle med två- och trevåningshus som prydes av väggmålningar (fresker) och liknade det minoiska palatsets väggmålningar på Kreta.

När det antika samhället byggdes, kallades ön Kallisti eller Stroggyli, p.g.a. sin form (stroggylos = rund/ Kallisti = den skönaste). Vulkanen hade inte börjat sin katastrofala verksamhet ännu. Omkring år 1450 f. Kr. hände något som radikalt ändrade den arkaiska världens historiska gång. Vulkanen, som låg på öns mitt, fick ett utbrott och sjönk till stor del ned i havet. Direkt efter utbrottet nådde en 100-meter hög flodvåg Kretas nordkust och palatset i Knossos jämnades med marken. Detta var antagligen (om den saken finns det delade åsikter) orsaken till den minoiska kulturens tillbakagång. Katastrofen avslutades med våldsamma jordbävningar och flera ton av aska spriddes över nästan hela Egeiska havsområdet.

 

Det som blev kvar från den gamla Stroggyli, är vad vi ser idag, den halvmåneformade ön med en 300-meter hög, brant klippa mot väst och en slät strand mot öst. Halvmånen täcktes med ett 30- 40 meters tjockt lager av aska. Utbrotten fortsatte med avtagande intensitet fram till 3:e årh. f. Kr. Thirasia och Thira skildes åt på 2:a årh. f. Kr. och sedan började små vulkaniska öar dyka ut ur havet vid vikens mitt (t.ex. Palea Kameniön), fram till år 1928. År 1956 resulterade en jordbävning i att en stor del av ön sjönk ned i havet.

Det finns forskare som påstår att den sjunkna delen av Thira var det mytiska Atlantis. Trots alla problem som vulkanen orsakade levde Santorini vidare. På 11:e årh. f. Kr. kom dorerna till ön. Deras ledare hette Thiras och ön fick sitt nya namn från honom. Dorerna byggde sin nya stad, den antika Thira, högst på öns sydöstra del. Namnet Santorini har ön fått mycket senare och det härstammar från Santa Irini, den heliga Irini som öborna dyrkar.

Under peloponnesiska kriget har Thira stått vid spartanernas sida. Efter kriget styrdes Thira av atenarna. Venetianerna med Marco Sanudo i spetsen styrde på ön från år 1207 då Thira annekterades till Naxos’ hertigdöme. Thira föll i turkarnas händer efter att de hade intagit de övriga öarna (runt år 1570). Thira införlivades med Grekland år 1832 tillsammans med de andra Kykladerna.

Santorini

Om man skulle välja vilka som var de tre främsta sevärdheterna i Grekland, skulle man utan tvekan inräkna Santorini. Ön har en skönhet som är vild och supranaturalistisk. Ön har sina rötter i Skapelseberättelsen. Den är skapad av en vulkan som ligger mitt i viken som ett svart monster och sover halvsjunken i havet. Runt vilddjuret ligger ön som en halvmåne eller rättare sagt, det som blev kvar av ön. En stor, polykrom klippa. Och färgerna? Svart, rött, grått, brunt.När man är på klippans topp blir scenen annorlunda. Där är det fridfullt och andas försoning mellan vilda, det supranaturalistiska och den vita kransen av hus och kyrkor med valvtak, terrasser och vackra kupoler. Där ligger Fira, Firostefani och Imerovigli. En bit längre bort ligger Ia och mittemot, på en ö som en kvarleva från svunna tider, ligger Thirasia.

 

Människor bor överallt på ön, oförskräckta människor som föraktade odjuret och bestämde sig för att bosätta sig på ön. Vad var det som lockade dit, till avgrundens kant? Var det en utmaning, eller bländades de av skönheten och drogs dit som en magnet? Det är svårt svara på en sådan fråga. Sådan är det vackra Santorini.  En sak är dock säker, resan till denna berömda ö kommer att bli oförglömlig. Ni kommer att njuta av promenaderna på Firas gränder. Ni åker med bil till Ia, som står på de röda klipporna. Sedan ska ni åka motorbåt till vulkanen och på kvällen ska ni njuta av nattlivet, utbudet är stort. Dagen efter kan ni besöka den antika staden Thira och den minoiska staden vid Akrotiri frilagd ur askan. Om man sedan ännu har tid och ork kan man gå ner till en av de stränder som är täckta med svart kiselsten för att ta ett dopp i det kristallklara vattnet.

Santorini eller Thira är Kykladernas sydligaste ö. Den upptar en yta på 76 kvadratkilometer, har en kust på 70 km och cirka 8 000 invånare. Santorini är berömd för sina kvalitetsviner och för sina vialer. Andra produkter är koncentrerad tomatsås, och pimpsten och teralit som bergarter (eng. theralite, gr. thiraikigi).

Till Santorini åker man med flyg från Aten, Mykonos, Rhodos och Heraklion på Kreta samt med färja från Piraeus (130 sjömil), Kykladerna, Kreta, Tolvöarna och Thessaloniki. Under sommaren kan ni åka dit med katamaraner från Piraeus.